Jag blir så arg att jag skakar. Jag förstår inte jag förstår inte jag förstår inte. Att dessa personer som jag hälsat glatt på, gått i samma skola, samma klass som, som jag kramat och pratat med. Dom personerna står upp för diskriminering av kvinnor, transsexuella, homosexuella, mörkhyade. Dom må inte förstå, men dom backarna hatet. Och jag vet att många aldrig kommer förstå och det är hemskt i sig men jag har ingen sympati för dom. Alla personer som jag är vän med på facebook som faktiskt tycker att mannen som pratar i P3 dokumtären har rätt, jag undrar hur dom blev så?

 

Jag är vit och medelklass och priviligerad och jag kan inte veta hur det känns att utsättas för rasism eller transfobi. Skillnaden är dock att jag försöker förstå. Jag förstår att dom har det mycket sämre och jag förstår att jag inte kan uttrycka mig om vad dom går igenom. Så varför kan inte dessa killar åtminstone försöka förstå? Lyssna på de som faktiskt blir utsatta för sexism istället för att vara sexistiska själva och tala över icke-männen. Eller ifall vår kamp inte intresserar dom kan dom ju bara sluta fälja mig på facebook. Hur svårt kan det vara?

 

Jag borde inte agera som jag gör, blir nästan lite rädd för mig själv. Jag borde förklara lungt och sansat, utan personangrepp. Men det är så svårt. Hur gör man när någon ifrågasätter ens mänsliga rättigheter? Eller bara kränker och trycker ner och dikriminerar? Det går inte att reagera på rätt sätt. Jag vill skrika och springa, långt, långt härifrån. Iallafall, tack till er alla som backar ickemän cis eller inte, oavsett sexuell läggning, hudfärg eller ålder. NI ÄGER. Resten vill jag inte tala med längre.