Jag lyssnar på "För er". Lyssnar och lyssnar. Har lyssnat varje dag, säkert 30 gånger, sedan vi kom hit. Den är bra. Bra men kanske inte sååå bra.
Men, det finns en sak som får mig att trycka på repeat. Om och om igen. Han sjunger hårt: Den här är för mamma. Den här är för Oskar.
Jag kan leva för den raden. Jag lever för den raden, det är inte klokt. Min korta kropp sätts på helspänn. Jag ryggar till och ryser (ljug, jag har aldrig ryst till för en låt, men nästan). Det är sanslöst.

Varför dådå? Jag älskar att han, först säger mamma och sen säger oskar. Jag älskar det så att jag nästan ryser. Men bara nästan. Jag undrar så mycket. Är oskar likställd med hans mamma? Vad har han och oskar för relation? Är den nära? Den måste vara väldigt nära? Den är nog nära. Älskar han oskar? Lika mycket som han älskar sin mamma? Han erkänner och lämnar ut tycker jag. Lagom. Allt är lagom. Jättelagom. Jag älskar det. Jag känner in och känner igen.

Den här är för mamma, den här är för oskar.